Idag används den internationella färgskalan från GIA (Gemological Institute of America) för att gradera diamanters färg. Skalan sträcker sig från D till Z:

• D, E, F (Colorless): Dessa diamanter är helt färglösa och isvita. De är mycket sällsynta och betingar de absolut högsta priserna. D är den allra finaste graden.

• G, H, I, J (Near Colorless): Dessa diamanter framstår oftast som helt vita för ett otränat öga, speciellt när de är infattade i ett smycke (t.ex. vitguld eller platina). Detta är den vanligaste färgkategorin för förlovningsringar eftersom de ger en fantastisk vit gnistra till ett mer överkomligt pris.

• K, L, M (Faint Color): Dessa stenar har en mycket lätt, subtil ton av gult eller brunt, vilket märks extra väl i stenar som är större än 1 carat.

• N till Z (Very Light till Light): Dessa diamanter har en tydlig, synlig färgton, vanligtvis i gult eller brunt. Dessa diamanter värderas lägst på marknaden.

Förr i tiden, och i hög grad fortfarande på den nordiska marknaden, användes ett äldre system med termer som River, Top Wesselton och Wesselton. Även om GIA:s bokstavsskala idag är industristandard, ser du fortfarande ofta dessa begrepp hos svenska guldsmeder. Här är en översättning:

• River: Motsvarar GIA D och E (Helt färglös/Isvit).

• Top Wesselton: Motsvarar GIA F och G (Sällsynt vit).

• Wesselton: Motsvarar GIA H (Vit).

• Top Crystal / Crystal: Motsvarar GIA I och J (Lätt tonad vit).

• Top Cape / Cape: Motsvarar GIA K till M (Tonad vit / Gulaktig).

En intressant aspekt av diamantens färg är hur metallen den sitter i påverkar hur ögat uppfattar den. En diamant i H- eller I-färg (som teoretiskt sett har en mycket lätt varm underton) kan se bländande vit ut om den infattas i gult guld, eftersom guldet i sig självt är varmt. Sitter samma diamant i platina eller vitguld kan de varma tonerna framträda något tydligare.